snart svårt att dölja bullamagen..

Jisses, jag går snart in i vecka 9 eller 10 som det skulle vara i sverige..(9+0 snart..) I morse provade jag mina byxor, jag har ungefär 2-3 par som inte spänner på magen. Jag kan ju inte börja använda mammabyxor i vecka 9 heller!? Speciellt inte när jag tänkte vänta att berätta för de flesta tills efter v.12. Snart börjar det vara svårt att dölja bullen.. De som känner mig ser det antagligen redan. I början svällde magen upp till kvällen men såg relativt normal ut på morgonen men nu e den lika stor redan från morgonen. 1,5 kg ungefär har jag gått upp i vikt.

v. 8+2

Ännu är jag väl gravid så vitt jag vet. Orolig lite från och till. Analyserar minsta lilla förändring på flytningarna. Borde man ju förståss inte göra eftersom det händer ju en hel del där nere och då är det ju inte så konstigt att man har lite annorlunda slemmiga flytningar emellanåt. Idag har jag inte varit så trött, man borde ju vara nöjd då men jag börjar ju fundera i andra banor.. pigg och inget illamående!? har det dött nu? Vet att jag inte ska tänka så men det är inte alls lätt. Vi kämpar vidare. På fredag har jag inskrivning och då lovade de att de kan försöka se om det hörs hjärtljud, men att risken finns att det inte hörs så tidigt. Om jag får höra hjärtljud kan jag vara lugn en stund igen, om det inte hörs nåt får jag snabbt boka en tid privat till ultra! :)

Försöker vänta barn inte missfall..

Idag är jag i vecka 6+6. Humöret och känsorna går upp och ner. Runt nyår var en tung period av några dagar som jag bara sov och grinade på soffan. Då var jag helt säker på att det hade dött i magen på mej. Då kände jag ingenting och var helt säker på att det var kört.

Nu har det igen varit bättre i ett par dagar. Jag har mått lite illa hela tiden, verkligen bara lite men i alla fall! Idag ska vi på ett ultra privat för att se om allt är okej, förhoppningsvis finns redan nu ett litet tickande hjärta! :) Jag skulle så hemskt gärna höra hjärtljuden denna gång, fick aldrig det förra gången.

Det är jobbigt att man skall vänta nästan 2 månader innan man kan glädjas ordentligt, dessa två månader är verkligen en psykiskt tung period. Till och med jag som annars är väldigt positiv till allt kan känna att jag blir deppad och negativ. Förhoppningsvis går detta hela vägen denna gång och förhoppningsvis kan jag snart börja glädjas åt min graviditet!