onsdag 11 september 2013

Jag VAR gravid.

Det tog lite över 1,5 år för mig att bli gravid efter att jag slutade äta p-piller. Då kan jag inte heller påstå att vi aktivt försökt innan den gången som det faktiskt fungerade. Det tog länge för mig att räkna ut och lära känna min cykel. I ett års efter p-pillerkäkandet hade jag noll koll på allt. Efter det började jag skriva upp när jag hade mens, efter en tid kunde jag konstatera att min menscykel var 38-42 dagar. regelbunden. Jag testade alla möjliga olika räknare på nätet för att räkna ut när jag skulle ha ägglossning men eftersom min cykel är ovanligt lång stämde de aldrig. Vi höll paus i försöken mellan mars och april eftersom jag inte vill att mitt barn föds i november eller december. Jag tyckte så synd om min ena kompis som hade födelsedag i november när hon alltid fick tomtar och julprydnader till födelsedagspresent.

I Maj 2013 blev jag gravid! Då hade jag testat med ägglossningsstickor nästan direkt efter mensen för att inte missa det. Lyckan var enorm, jag blev så glad så jag började gråta kramade honom hårt och var såå lycklig! Jag levde på rosa moln i flera veckor och log åt alla småbarn och gravidmagar. Vi berättade väldigt tidigt åt föräldrarna, redan i vecka 5. Jag kunde inte hålla det hemligt, jag var så lycklig och ville dela med mig av det underbara som hänt. Pappa började gråta och mamma blev väldigt glad, hans föräldrar sa: det var ju väntat, grattis.

Några veckor efteråt blir en av mina nära vänner gravid! Tänk vad underbart vi skulle få barn båda två med bara några veckors mellanrum. Vi funderade och planerade. Hon kände sig osäker och var orolig för missfall, jag var bara lycklig och oroar mig inte i onödan.

Jag tränade på som vanligt i början av graviditeten, efter ett tag blev jag allt tröttare och orkade inte vara lika aktiv längre. När man frågar hälsovården om träning under graviditeten svarar de flummigt att man kan träna som vanligt men att man måste lyssna på sin kropp. Jag är inte alls bra på att lyssna på kroppen utan gör oftast det jag bestämmer mig för att göra. Springa mitt första lopp till exempel. Så här i efterhand vet jag inte hur smart det egentligen var men man kan ju aldrig veta, men man jag kan ju inte tänka så. Jag kan ju inte tänka att det var något jag gjorde, det kunde ju hänt ändå. Risken för missfall innan vecka 12 är väldigt vanligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar