Försöker vänta barn inte missfall..

Idag är jag i vecka 6+6. Humöret och känsorna går upp och ner. Runt nyår var en tung period av några dagar som jag bara sov och grinade på soffan. Då var jag helt säker på att det hade dött i magen på mej. Då kände jag ingenting och var helt säker på att det var kört.

Nu har det igen varit bättre i ett par dagar. Jag har mått lite illa hela tiden, verkligen bara lite men i alla fall! Idag ska vi på ett ultra privat för att se om allt är okej, förhoppningsvis finns redan nu ett litet tickande hjärta! :) Jag skulle så hemskt gärna höra hjärtljuden denna gång, fick aldrig det förra gången.

Det är jobbigt att man skall vänta nästan 2 månader innan man kan glädjas ordentligt, dessa två månader är verkligen en psykiskt tung period. Till och med jag som annars är väldigt positiv till allt kan känna att jag blir deppad och negativ. Förhoppningsvis går detta hela vägen denna gång och förhoppningsvis kan jag snart börja glädjas åt min graviditet!

Det är inget fel på mej.

Kostade mycket gjorde det nog men allt annat var inte alls som jag tänkt mej! När jag kom till den privata gynekologstationen blev jag avslappnad direkt! Jag möts av ett lägenhetsliknande väntrum där det vänligt finns en liten skylt att man skall ta av sig skorna och vänta på att bli kallad. Man kan också välja att ta på sig mysiga tossor men jag klarar mig strumpfota. På wcn får alla sin egen handduk som alla är fint rullade i en korg bredvid handfatet. Bredvid finns en till trevlig skylt som uppmanar att sätta den använda handduken i tvättkorgen bredvid. Detta fick ett stort plus av mej, det är så sterilt trist med pappershanddukar i en ful plastautomat. I väntrummet finns stora bekväma divanfåtöljer och massa tidningar. Mysig belysning och ur högtalarna spelas fågelsång! Nästan lite överdrivet mysigt och det känns nästan som jag ska på en spa-behandling och inte till gynekologen. Undersökningen var saklig och utförlig. Kollade att allt var som det skulle och det var det. Båda äggstockarna hittades och allt var normalt. Ända som jag tycker är konstigt är att det känns som alla läkare vill skriva recept. Det är ju inte alltid därför man går till läkare. När man varit till en läkare går man alltid ut med ett recept men sällan behöver man verkligen medicinen. En gång fick jag utskrivet ett antihistamin efter att haft stegring i ett par veckor, jag menar varför skulle allergimedicin hjälpa? Jag har också fått recept på alla möjliga och omöjliga krämer tidigare som jag inte behövt. Samarbetar gör det säkert med apoteken och skriver därför recept för att vi ska köpa. Nu fick jag piller för att minska mellanblödningar om det fortsätter. Jag har haft mellanblödning två gånger i hela mitt liv!

Lilja

Idag ska jag på privat gynekolog undersökning. Kommer att kosta alltför mycket och knappast kommer jag att få några svar... :( jag vet, känner mej väldigt positiv just nu.