Nu ser jag ljusare på framtiden, jag måste gå vidare. Sluta tänka på att bli gravid eller inte och försöka blicka framåt, med eller utan bebis i magen.
Jag lever nu och är ung. En längre tid har jag tyckt att det varit lite trist att bara jobba deltid. Det känns som att mina kunskaper inte utnyttjas. Idag skall jag på arbetsintervju! För ett deltidsjobb utöver det jobb jag har nu. 30 timmar + kanske 10 timmar till!? :)
Idag är en bra dag och jag har massor med spännande planer, helgen är också planerad för att minska alla lediga stunder som man eventuellt kan deppa på. Överlag känner jag mig gladare nu, jag är redo för nya utmaningar och jag vill jättegärna lära mig något nytt!
torsdag 26 september 2013
tisdag 24 september 2013
Mensen kom.
Jaha, mensen kom. Eller vad det nu var som kommit? En vecka innan beräknat började jag blöda, konstigt. Kom lite som en schock, det skulle ju komma först helgen efter.
Jag är en som planerar det mesta och såklart rubbar ju en mens som kommer en vecka tidigare på de flesta planerna. Egentligen skulle det ju inte vara något problem men ibland är jag lite invecklad och detta blev ett stort problem för mig.
Jag har också funderat om det skulle kunna varit ett väldigt tidigt missfall eftersom jag haft konstiga klumpar i blodet, men det lär jag väl aldrig få veta.
Nu har jag känt mig väldigt deppad i flera dagar. Jag är en väldigt positiv person som i princip är glad hela tiden så nu när jag inte varit glad och haft väldigt lätt till gråten har min pojkvän varit väldigt orolig. Han förstår sig inte på mig. Jag förstår mig inte på mig själv heller.
Det känns bara som att jag inte har något att se framemot, livet känns tråkigt och just nu känns det som om jag behöver en förändring, men jag är fast.
Jag är en som planerar det mesta och såklart rubbar ju en mens som kommer en vecka tidigare på de flesta planerna. Egentligen skulle det ju inte vara något problem men ibland är jag lite invecklad och detta blev ett stort problem för mig.
Jag har också funderat om det skulle kunna varit ett väldigt tidigt missfall eftersom jag haft konstiga klumpar i blodet, men det lär jag väl aldrig få veta.
Nu har jag känt mig väldigt deppad i flera dagar. Jag är en väldigt positiv person som i princip är glad hela tiden så nu när jag inte varit glad och haft väldigt lätt till gråten har min pojkvän varit väldigt orolig. Han förstår sig inte på mig. Jag förstår mig inte på mig själv heller.
Det känns bara som att jag inte har något att se framemot, livet känns tråkigt och just nu känns det som om jag behöver en förändring, men jag är fast.
måndag 16 september 2013
Väntan.
Jag fick en normal mens ungefär 5 veckor efter missfallet. 19 dagar efter missfallet hade jag ägglossning, det vet jag så exakt eftersom jag testat 2 paket med ägglossningsstickor, vissa dagar både morgon och kväll för att bara inte missa den! Den här gången kände jag på mig när det närmade sig, jag gissade att det var då och då fick jag två streck på stickan. Vi har verkligen maxat chanserna för att jag skall bli gravid denna gång. Sex 2 gånger dagen innan stickan visade, samma dag och dagen efter. Ändå är ju chansen att bli gravid inte så stor, har läst lite olika men runt 30% kanske.. Sen har jag också läst att man är mer fertil efter missfall, men vet ju inte om det stämmer. Så nu är det bara att vänta. Läänge.. Nu har jag väntat en vecka. Efter 2 veckor väntar jag endera mens eller positivt graviditets test. Hoppas verkligen att jag skulle vara gravid! Hursomhelst skulle jag vilja veta det nu. Jag orkar inte vänta. Nu förstår jag verkligen varför man säger att man "väntar" när man är gravid, för det är verkligen inget annat än att vänta. Jag hatar att vänta, jag vill att det skall ske direkt! Först väntar man på att få ägglossning, sen väntar man på att man skall få mens eller kryss. Efter det skall man vänta till v.8 för inskrivning, v.12 för första ultra.. o.s.v... Så skall man ju egentligen vänta 3 månader innan man berättar det för nån, för missfalls risken är så stor innan v. 12. Nästa gång kan det nog hända att jag berättar åt alla direkt. Jag blev ju ändå tvungen att berätta om missfallet på jobbet efteråt eftersom jag blev sjukskriven utan att vara sjuk.
Nu väntar jag alltså på att det skall bli lördagen den 28:e för då borde jag få min mens. Eller inte. Hoppas inte. Nästa gång skriver jag när jag vet om jag är gravid eller inte!
Nu väntar jag alltså på att det skall bli lördagen den 28:e för då borde jag få min mens. Eller inte. Hoppas inte. Nästa gång skriver jag när jag vet om jag är gravid eller inte!
onsdag 11 september 2013
Jag VAR gravid.
Det tog lite över 1,5 år för mig att bli gravid efter att jag slutade äta p-piller. Då kan jag inte heller påstå att vi aktivt försökt innan den gången som det faktiskt fungerade. Det tog länge för mig att räkna ut och lära känna min cykel. I ett års efter p-pillerkäkandet hade jag noll koll på allt. Efter det började jag skriva upp när jag hade mens, efter en tid kunde jag konstatera att min menscykel var 38-42 dagar. regelbunden. Jag testade alla möjliga olika räknare på nätet för att räkna ut när jag skulle ha ägglossning men eftersom min cykel är ovanligt lång stämde de aldrig. Vi höll paus i försöken mellan mars och april eftersom jag inte vill att mitt barn föds i november eller december. Jag tyckte så synd om min ena kompis som hade födelsedag i november när hon alltid fick tomtar och julprydnader till födelsedagspresent.
I Maj 2013 blev jag gravid! Då hade jag testat med ägglossningsstickor nästan direkt efter mensen för att inte missa det. Lyckan var enorm, jag blev så glad så jag började gråta kramade honom hårt och var såå lycklig! Jag levde på rosa moln i flera veckor och log åt alla småbarn och gravidmagar. Vi berättade väldigt tidigt åt föräldrarna, redan i vecka 5. Jag kunde inte hålla det hemligt, jag var så lycklig och ville dela med mig av det underbara som hänt. Pappa började gråta och mamma blev väldigt glad, hans föräldrar sa: det var ju väntat, grattis.
Några veckor efteråt blir en av mina nära vänner gravid! Tänk vad underbart vi skulle få barn båda två med bara några veckors mellanrum. Vi funderade och planerade. Hon kände sig osäker och var orolig för missfall, jag var bara lycklig och oroar mig inte i onödan.
Jag tränade på som vanligt i början av graviditeten, efter ett tag blev jag allt tröttare och orkade inte vara lika aktiv längre. När man frågar hälsovården om träning under graviditeten svarar de flummigt att man kan träna som vanligt men att man måste lyssna på sin kropp. Jag är inte alls bra på att lyssna på kroppen utan gör oftast det jag bestämmer mig för att göra. Springa mitt första lopp till exempel. Så här i efterhand vet jag inte hur smart det egentligen var men man kan ju aldrig veta, men man jag kan ju inte tänka så. Jag kan ju inte tänka att det var något jag gjorde, det kunde ju hänt ändå. Risken för missfall innan vecka 12 är väldigt vanligt.
I Maj 2013 blev jag gravid! Då hade jag testat med ägglossningsstickor nästan direkt efter mensen för att inte missa det. Lyckan var enorm, jag blev så glad så jag började gråta kramade honom hårt och var såå lycklig! Jag levde på rosa moln i flera veckor och log åt alla småbarn och gravidmagar. Vi berättade väldigt tidigt åt föräldrarna, redan i vecka 5. Jag kunde inte hålla det hemligt, jag var så lycklig och ville dela med mig av det underbara som hänt. Pappa började gråta och mamma blev väldigt glad, hans föräldrar sa: det var ju väntat, grattis.
Några veckor efteråt blir en av mina nära vänner gravid! Tänk vad underbart vi skulle få barn båda två med bara några veckors mellanrum. Vi funderade och planerade. Hon kände sig osäker och var orolig för missfall, jag var bara lycklig och oroar mig inte i onödan.
Jag tränade på som vanligt i början av graviditeten, efter ett tag blev jag allt tröttare och orkade inte vara lika aktiv längre. När man frågar hälsovården om träning under graviditeten svarar de flummigt att man kan träna som vanligt men att man måste lyssna på sin kropp. Jag är inte alls bra på att lyssna på kroppen utan gör oftast det jag bestämmer mig för att göra. Springa mitt första lopp till exempel. Så här i efterhand vet jag inte hur smart det egentligen var men man kan ju aldrig veta, men man jag kan ju inte tänka så. Jag kan ju inte tänka att det var något jag gjorde, det kunde ju hänt ändå. Risken för missfall innan vecka 12 är väldigt vanligt.
Abort.
Jag har alltid sett mej själv som en mamma, en ung mamma. Jag skulle ha barn före jag var 25, så var planen. Det blir inte alltid som man planerar, fastän viljan finns. Nu försöker jag inbilla mig att 27 och 28-åringar är unga mammor. Jag är avundsjuk på alla med fina gravida magar och de finns ju överallt! Det är ju massor med folk som är gravida just nu!
När jag var 16 och han 17 blev jag gravid, det kom verkligen som en shock för oss båda. Vi hade varit tillsammans i några månader då. Då fanns aldrig ens tanken att behålla barnet. Jag skulle just börja gymnasiet. Vi berättade för våra föräldrar och mamma var med på sjukhuset den dagen. Jag tog piller men det funkade inte så jag hamnade på skrapning. Vid det tillfället var det bara våra familjer, han och jag och en av mina nära vänner som visste om det. Efteråt när jag blivit äldre har jag ändå pratat ganska öppet om vad som hände. Det tog mig inte så hårt då men det är en händelse som jag nu tänker tillbaka på, tänk om jag inte gjort aborten och skulle vara mamma till en 9-åring!?
När jag var 16 och han 17 blev jag gravid, det kom verkligen som en shock för oss båda. Vi hade varit tillsammans i några månader då. Då fanns aldrig ens tanken att behålla barnet. Jag skulle just börja gymnasiet. Vi berättade för våra föräldrar och mamma var med på sjukhuset den dagen. Jag tog piller men det funkade inte så jag hamnade på skrapning. Vid det tillfället var det bara våra familjer, han och jag och en av mina nära vänner som visste om det. Efteråt när jag blivit äldre har jag ändå pratat ganska öppet om vad som hände. Det tog mig inte så hårt då men det är en händelse som jag nu tänker tillbaka på, tänk om jag inte gjort aborten och skulle vara mamma till en 9-åring!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)